crapy

Jag har varit sjukt hes de senaste dagarna, men det stoppade mig inte från att dra ut. Sjukt kul var det och Montezumas var hur bra som helst. Fyfan vad dom röjjde. Sångaren stod ju och hängde på mig och Svante (som stod längstfram i mitten såklart! Det är viktigt att göra det även om man inte kan sjunga med i låtarna och så för det kunde jag inte igår. Men skit samma, så han hängde som skrivet på oss..) ibland för att han var så jävla full.

Tillbaka till rösten. Jag, Stejjan & Wiktor hade en klassisk Xbox-kväll där vi spelade fram mot 05.00-tiden och det var under den kvällen som min röst mer och mer förvrängdes till den cp-hesa röst som jag har haft de 2-3 senaste dagarna. Nu är jag inte så hes längre, utan nu så har jag mest bara ont i halsen. 

Imorgon är det nyår och jag är bakis som fan och inte alls sugen på att supa. 

Min farmor är helt kär i svenska JVM-laget och följer varje match med nyttersta koncentration. 
 
- Seeeee.. Så fint dom åker. Verkligen fint.
- Aa, eller hur, haha
- Va sa du? 
- Ja, dom åker fint! 
- Markström.. Är det Markström som står där i målet?
- Nej, det är Nilsson.
- Sverige har andra uniformer på sig idag. Vart är dom andra?
- I tvätten?
- Hehe, nej.. Vart är Markström, är det Markström som står i mål ikväll?
- Nej! Det är Nilsson sa jag ju.
- Vart är Markström då?
- Han är ju och tvättar




Jag & Lukas igår.

först och främst måste jag säga att Svantes gästinlägg var väldigt underhållande och jag gillade det skarpt. Kommer fler gästbloggare så småningom.
Låten han la upp tyckte jag var riktigt bra. Ska det vara hiphop ska det vara riktigt hiphop och inte nå jävla tammel-skit som produceras i fabriker. Stolta exempel på artister som spelar RixFM-hiphop är; Lil' Wayne, Kanye West, T.I., 50 Cent, osv. För att inte tala om RnB som jag blir så jävla förbannad på att jag.. jag.. jag vet inte, jag blir bara förbannad men det vet ni ju säkert redan.
Just det, tack Svante för att du introducerade mig för Local Natives. Skojjar inte, detta albumet var sjukt!

Nu till själva grejen. Den Svenska Björnstammen är tammefan det bästa som finns i hela universum och nu har det gjorts en remix på deras låt "Dansmusik". Tyvärr har jag inte fått tag i den men nästa gång jag spelar någonstans så kommer jag att klämma in den och då jävlar är det bäst att ni dansar.
Den låter lite såhär;


Jag är lite kär i hon som dansar i mitten längst fram. Hon verkar vara hur snygg som helst!

And The Retrocrew-bloger is out, woff woff And The Retrocrew-bloger is out, woff woff!

Tja, detta är ju faktiskt något stort du bevittnar, gamla Retrocrew.blogg.se medlemmen Svante Allmungs återkomst till bloggvärlden. Eller ja stort och stort, det får du själv avgöra. Så vad ska jag skriva om? Hmm vad skriver en bloggare om, aja nu förstördes min bloggar-mindmap som jag hade byggt upp i huvudet totalt av Brittany Murphys död. Läskigt, inte var hon gammal iallafall och visst var hon en duktig skådespelerska. Men sörjer så värst mycket gör jag inte så låt mig fortsätta.

Något en vanlig bloggare skriver om är väl sin dag? Va fan har jag gjort egentligen? Kom till Gotland sent igår så gick och la mig runt klockan två under natten och vaknade igen vid 15.03. Sen åkte jag och farsan och handla, bland annat julmust(inne på tredje nu). Annars har jag mest suttit i soffan, fördrivet min tid framför teven eller med en penna i handen och ritblocket liggandes på bordet, eller så har jag bara suttit framför datorn. Så ingen händelserik dag, eller jo jag blev också blockad av en person på facebook! Personen i fråga tyckte att jag var väldigt omogen men Sofia jag tycker att du är sjukt tråkig, ta en klunk import-öl och bli iallafall lite glad(för det är ju endast då som du kan bli lite munter?). Så ingen händelserik dag men imorgon ska jag åka ut på södra Gotland och få igång julstämningen inom mig förhoppningsvis.

Vad kan man annars skriva om som en bloggare? Något Simon gillar det är ju att hata någonting, hissa och dissa eller vad man nu kan kalla det. Något jag verkligen tycker är drygt är när spotify-kidsen goes indie/alternative. Ni som gör en spotify spellista där ni har döpt den till något kitchigt som kanske erat namn? Kanske t o m erat smeknamn? Nästa steg är att gå in på alla s.k coola/häftiga band ni känner till, ta deras mest populära låtar och lägg in dom på listan. Lite Julian Casablancas, lite Bob Dylan, mycket Kent, kanske The Clash? Måste ha SMK ... Men i slutändan så är det Sexy Bitch och Timbaland som får är att dansa på festerna. Antar att mitt budskap med det hela är att va er själva för i helvete och sluta tvinga er själva att gilla någon musik. Sen så finns det ingen "indie klädstil" eller "indie-musik". Tack för kaffet.

Hmm borde kanske avsluta det här inlägget nu, hur avslutar man ett inlägg på ett bra sätt? Självklart så avslutar man det med en fin rekommendation! Förhoppningsvis en bra låt, fast jag slår på stort och tipsar ett album, Gorilla Manor av Local Natives. För er med Spotify http://open.spotify.com/album/0r5Ish3BCwLoJ1nPtZtLbc. Är än så länge ett rätt så fint album. Lägger in en bra låt och musikvideo som Simon nog kommer gilla!






Det var allt ifrån mig för den här gången, men vi syns förmodligen igen!

Peace/Svante

Yepp, tänkte att min goda vänn Svante Allmugns ska få skriva ett litet gäst-inlägg. Läs och njut mina kära vänner, Svante har oftast nått klokt att säga. För många är han känd som "Gillar-Svante" eftersom att han "gillar" 90% av alla statusuppdateringar som ploppar upp. Gå gärna med i "Det var kul i början Svante men nu har det börjat gått till överstyr..."-gruppen på fb.

snabbinfo;
Namn; Svante
Ålder; 18
Bor; Leksand med rötter från Gotland
Gillar; Facebook, Tacos, Bitches
Hatar; Indie som ett begrepp, Lorentz (och M.Sakarias), Påhittad julstämmning



Då kör vi

Old för Wiktor & Salle
New för Crapy
CP-STÖRT-MEGA-ULTRA-HYPERBRA FÖR ALLA!

igår lirade jag på Baren och det var riktigt jävla kul. Några dryga brudar som ville höra på Lady Gaga och Kesha och allt den där skiten. Alltid samma sak när det kom fram någon som ville mig nått. Jag tog av mig hörlurarna, böjde mig fram;
 - Tja.. Du, jag har ingen Lady Gaga, Beyoncé eller nått sånt. Tyvärr.
 - Meeeen. Snäääälla, har du inge Chris Brown då? RUN THIS SHOW?
 - Nej, tyvärr..
 - Meeen? Kan du inte sätta på Spotify då?
 - Nej, jag har inge internet på datorn. Tyvärr.
 - Meeen, snälla, för min skull?
 - Nej, tyvärr.
 - Okej...

Fyfan, det va allt från rockabilly till ballader som folk trodde att jag skulle sätta på. Man måste ju vara trevlig mot folket därav alla "tyvärr".
Men det blev sjukt lyckat igår. Fullt hus, 2 ut 2 in, galet röjj på dansgolvet. Spec runt 23.00 tiden började alla komma igång och det var mäktigt.
Lirade lite av denna vara igår.

Idag är jag så jävla trött. Jag kan aldrig sova efter att jag har spelat för att jag är så mycket uppe i varv. Dagen har spenderats med Salle och sen har jag varit lite med boysen som hade vollybollturnering.

På tal om ingenting annat, denna låten vet jag inte om jag gillar eller hatar. Eller jag tycker om den nu, men om några veckor kommer det nog tyvärr bli min största hat-låt. Lorentz förstör låten så jävla mycket. Han är så fittigt hor-dålig och jag hatar honom. Han kan inte rappa, han kommer bara på egna ord så att dom ska "rimma". Han kan gå och dö. Faktiskt.
Han sjunger "lalalalalaaa" utan auto-tune och det låter förjävligt.

Året Lussebandy är avklarad. Team Öööhh som på förhand var favoriter med många individuellt starka spelare och en stark lagledning. Laget bestod av;

spelare
Lars Lundin
Lukas Wittenström
Caroline Johansson
Niklas Lassas
Albin Larsson
Jasmin Ceric
Cornelia nånting
Tobias Kallur

Lagledning/uppgift
Simon Grip /headcoach
Sean Rick / ass.coach
Anton Frick / waterboy
Jimmy Hellström / matrialare

I gruppspelet var vi obesegrade med siffrona, 0-5 (WO) 8-3, 8-3.
Väldigt övertygande siffror om jag får säga det själv. Vi lekte oss genom gruppspelet. Vi blev dir.kv. till semifinal där sagan dock fick ett abrupt slut.
Ett gäng 93or snuvade oss på cup-seger. Vi förlorade stort med 4-1. Dock hade vi spelet men deras snabba omställningar, våran kassa kondition och våran tro om att vi kunde springa med bollen helt ensama utan att tappa den blev vårat fall. Dessutom var målvakten lite darrig men det hade inte spelat någon roll. Jasmin gjorde det bästa han kunde eftersom att han vanligtvis spelar ute. Lars Lundin var dock matchens lirare enligt min åsikt då han va den enda som visade lite "jävlar anamma". Han fick en tackling i början av matchen och då stannar han upp, kollar killen i ögonen och säger "gör du sådär en gång till så dödar jag dig"
Klockren inställning. Synd bara att vi inte får ta revanch nästa år då alla har gått ur gymnasiet. Jag fick ju inte vara med och spela för att jag är 90a.

jag sitter och kollar på Nobelmiddagen här i min ensamhet och grubblar lite över allt som har med Nobelmiddagen att göra.
När jag tänker efter är jag inte avundsjuk på kronprinsessan Viktoria eller någon annan av medlemarna i kungahuset. Tänk alla människor som dom måste hälsa på hela tiden. Ta i hand och vara trevliga mot. Jag som tycker att det är drygt att träffa en släkting till en polare eller nått. Man drar på sig ett fäjkat smile och man är äckligt trevlig. Man nickar, håller med, blir imponerad och man lägger av ett ihåligt skratt då personen man möter säger något halvt lustigt. Om någon som jag känner skulle sagt samma sak hade jag troligtvis rynkat på pannan och sagt nått i stil med "fyfan, du är ju störd".
Fatta, hela kungahusets liv går ut på att göra sig till. Jag skulle tagit livet av mig.

Det vore fett kul om någon blev jättefull på middagen.

En annan sak jag tänker på är vilka tråkiga alla är. Det roliga var en forskare som blev intervjuad;
 - Vi har inte mycket tid kvar men nu när du har varit på Nobelmiddagen, kommer du att bli beroende av att komma hit igen. Ja eller Nej?
 - En sak man ska tänka på, är att hjärnan blablabla
Han snackar hur länge som helst och man ser att hon som intervjuar blir helt stirrig och bara vill att han ska hålla käften men tillslut lyckas hon få tyst på han genom att bara avbryta han, mitt i en mening. Fan vad jag garvade.

Jag kan bara tänka mig hur mobbade dom där människorna har blivit när dom gick i skolan fast nu, nuu jävlar sitter dom och äter fin men äcklig mat och pratar om molekyler och klimakteriet.
Varje gång jag har sagt nått elakt till/om någon i gymnasiet som var smart, brukade någon i klassen säga att jag var jätteelak. MEN
 - Visst, jag kanske garvar åt honom nu, men om några år när han är hur rik som helst och jag går arbetslös kommer han att garva åt mig. Han måste få lida lite under skolåren, annars förtjänar han inte sin rikedom, brukade jag svara.
Fattar ni vad jag menar?

Alla nobelpristagare måste gå på gym. Dom flåsar så mycket när dom ska hålla sina tacktal. Så jobbigt kan det väll inte vara gå upp för en trappa?

Ribosomer.

onsdagen den tredje februari kommer avsnittet av "Vem Vet Mest" med the knowledge king aka mig att sändas i SVT 2 , 19.00. Se mig få ett utbrott.

äntligen hemma efter att ha uthärdat en lång och fruktansvärt värdelös tågresa hem till mitt kära, vackra Leksand.
Visst, det var trevligt i Göteborg, visst, det var trevligt att träffa Irma, visst, men jag saknar alltid hemma. Jag gillar inte att åka härifrån. När Pappa fråga om vi skulle åka till Thailand svarade jag på hans erbjudande med ett kvickt "nej, du och Jenny får åka".

Sak samma. Kollektivtrafiken i gbg suger tycker jag. Man kan inte betala på bussen och om man bara har lappar så går det inte att betala på spårvagnen. Om det skulle vara så att man inte köper sin biljett på mobilen men jag hade inte pengar på mobilen så jag fick sitta där och vara nervös för att någon kontrollant skulle gå på och ge mig en fet böter. På bussen/spårvagnen ska man ju kunna slappna av, inte vara beredd att hoppa av vid nästa bästa hållplats så snabbt man skulle skymta en kontrollant.
Nej, fyfan, tacka fan för systemet här hemma. 15 kr kostar det att åka till Rönnäs. Då betalar man till busschaffisen. Annars köper man sig ett busskort och håller den framför kortläsaren och så låter det BLIIIIIP och sen kan man gå på. Så simpelt borde det vara överallt.

befinner mig nu i gbg. Åkte ner igår och chillar hos Irma. Jag är ju här för att jag ska spela in ett avsnitt av "Vem Vet Mest" som går på SVT. Har ingen aning om när det kommer sändas, dock tror jag inte att jag kommer komma särskillt långt men vafan, kul ändå.
Jag skulle ju söka till Wipeout men det va så jävla mycket som man skulle fylla i så jag pallade inte. Istället sökte jag till "Vem Vet Mest". Det var bara på skämt för jag trodde aldrig att jag skulle komma med. Visst, jag brukar kolla på det och jag tycker att det är ett roligt program men.. Orka att jag kom med. Svante Allmungs ska även han vara med, fast han ska spela in den 11 dec. Heja Svante!
Jaja, vi får allt se hur det går för mig imorgon.

Nu kom den, min sjukliga julbesatthet. Alldeles nyss. Vet inte vad jag ska ta mig till. Nu vill jag baka lussebullar, dricka glögg, vara med familjen, lyssna på luciatåg och öppna presenter! NUUU!! Längtar tills julafton. Det blir väll en lika jul som det alltid har varit. Jag känner faktiskt inte till nått annat sätt än att fira jul på vårat vis. 19 år av samma visa och jag trivs med det. Det är så det ska vara!
Äntligen har jag fått julstämmning.

Jag slängde ihop en låt med diverse jullåtar. Det är inte några spec bra artister eller nått ,det är bara förbannat "juliga" låtar. Faktiskt, helt ärligt. South Park's jul-album är det mest juliga skivan som finns. Den är jul för mig.
jul in rönnäsvillage  

Alla juliga reklamer.

Jag saknar hur jag firade julen i Falun. Då hade jag julmys med alla jag kunde bjuda hem. Jag bjöd på pepparkakor, glögg och lussebullar. Mitt fina julpynt.. Jag har fortfarande kvar en sak som Matilda gjorde på bilden när vi gick i etta (gymnasiet). Eller hon tänkte typ slänga den, men jag tvinga henne att skriva "God Jul Simon Önskar Matilda" och sen ge den till mig. Min och Krilles julklappsbytesdag. Och när vi söp och asfulla med glögg en fredag helt ensamma hos mig. Eller jag & Elin när vi garva som fan till Jim Reeves - Jingle Bells efter 01.02 "Now the ground is white" 
Jag saknar det.

Men yo, ta min jul-spellista, sätt dig i vardagsrummet, ta med datorn dit och sätt på en låt. Sätt dig i en fotölj, tänd några ljus och käka en och en annan pepparkaka och umgås med dina nära och kära. Det är det jag ska göra iaf. Sen, när dom har vaknat och kommit hem från jobbet och så. Fan, klockan är ju 02.15.
Tråkigt att ha julstämmning nu när ingen annan har det.

Fyfan, julen ska vara sliskigt klychig. Då är jag nöjd!

Jag ligger i sängen och har datorn i knät. En vanlig onsdagsnatt, inget speciellt händer eller har hänt i denna småstad. Det ända som man höjer ögonbrynen för när man läser Dala Demokraten på morgonen är att någon cykel har blivit snodd, någon har åkt på stryk natten till lördag och att alla ungar på gymnasiet har tagit sin vaccin-spruta . 7 grader minus visar termometern och lite vitt har lagt sig på marken denna natt i tidig december. Det är stämmningsfullt men jag kan inte sätta fingret på vad det är för stämmning men beslutar mig för att det är en myskänsla som jag har i kroppen. Ändå känns inte allt helt okej. Något är fel men det är omöjligt att säga vad det är. Kanske jag bara inbillar mig men något hänger i luften. Troligtvis bara jag som oroar mig för att jag inte kommer kunna sova inatt heller.

Hörlurarna är på och jag spelar Jorns & Bassjackers - 16 (Apster Remix) eftersom att jag har spelning den 16onde och håller på att lyssna igenom låtarna. Plötsligt hör jag ett krafs. "Va det där låten?" tänker jag. "Skumt, jag har aldrig hört det där förut.." Jag spolar tillbaka och hör samma krafs igen vid samma ställe i låten. "Fan, dom här hörlurarna är för bra, det är nästan lite kusligt" tänker jag. Jag fortsätter lyssna på musiken, svarar på kommentarerna på min status på facebook och börjar känna hur en ovanlig känsla vid namn sömn kryper upp på mig. Sakta.
Min dörr öppnas väldigt plötsligt och jag hoppa till. 
 - Jag går och lägger mig nu. Du får släcka lamporna när du går och lägger dig, säger mamma.
 - Shiit, fyfan vad du skrämde mig.. aa, visst jag fixar det. Godnatt.
 - Godnatt.

Mamma stänger dörren. Hörlurarna är på och jag drar upp volymen. Timmarna går och jag håller på att somna, ögonlocken blir tyngre och jag stänger dom i några sekunder. Klockan är runt 02.00 och jag ska till gymmet imorgon vid 10.00 med Tom & Philip så jag borde somna. Jag tar av mig hörlurarna och stänger av datorn och då hör jag det. Jag hör krafset. Krafset som va i låten! Nu är jag freaked out.

PAOM!! Dörren slås in och jag sätter hjärtat i halsgropen. En Zombie flyger in i rummet och mot min säng.
 - PLÄÄÄWH, säger Zombien medans den försöker strypa mig.
Jag kan inte andas men försöker nå min Glock som jag har under sägen. Jag kämpar och kämpar men känner att jag blir svagare pga syrebristen i min kropp. Tillslut känner jag att jag har fingrarna runt Glocken och trycker den mot zombiens tinning. SCHPLÄTT! Zombiens hjärna pryder min vägg och den ligger nu livlös på mig. Jag knuffar undan den och springer mot garderoben längst in i hörnet. "Är det en Zombie måste det vara fler", tänker jag medans jag tar fram de vapen jag behöver. Jag hänger en shotgun runt höra axeln, plockar på mig plastmagranater och sätter dom runt min midja. Träder över en AK-47a över min vänstra axel och går sakta ut i hallen. Någon ensaka lampa lyser och det är blod överallt. Min mor och morfars kroppar ligger sönder-rivna på köksgolvet. "Dom måste ha försökt fly" tänker jag för mig själv och känner ilskan bubbla upp i varenda ven i min kropp. "Typiskt att Morfar just skulle hälsa på ikväll.. ikväll när det tydligen finns Zombies lösa i Leksand. Men vart ifrån har denna zombie kommit in?" Med försiktiga steg går jag in i vardagsrummet och får syn på fönstret. Det är trasigt. Zombien måste ha kastat sig in genom rutan via ballkongen.

BOOMBOOMBOOM!
Hårda slag hörs mot våran dörr. Sakta går jag fram mot dörren och kollar igenom kik-hålet som finns på alla lägenhetsdörrar. Trapphuset är fullt med Zombies som är som besatta. Dom är helt galna, skriker och kämpar för att slå in dörren. Mer och mer går dörren sönder och dom kommer klara det, dom kommer komma in. "Come on you punkass zombies, I ain't afraid of you motherfuckers" tänker jag medans jag ställer mig med AK-47an mitt i hallen. Now or never.

Dörren slås in och en hjord med zombies slänger sig mot mig.
 - AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH DIE ZOMBIE MOTHERFUCKERS DIIIIIIIE!! skriker jag medans jag köttar zombie efter zombie och blodet skvätter överallt. Zombie lik-högen blir större och större och tillslut kommer de knappt in genom dörren. Nu får dom lov att gå in en och en.
"Say hello to my motherfucking shotgun you motherfucking zombie fuckers", SCHTJOCK! *tji tji* SCHTJOCK! *tji tji* död, en efter en. död

Zombieblod svätter kors och tvärs. Lukten av dessa zombies får mig att må illa och ljuden av både de blodtörstiga zombiesarna som är påväg att smaka bly och de som kvider i fruktansvärda smärtor är så höga att det känns som att mitt huvud ska sprängas. "Suffer, my sweet zombie bitches, suffer" tänker jag för mig själv när jag hör deras gnyl.
En zombie lyckas få undan hela högen med zombie-lik och nu kommer dom, i full fart och vill döda.
"Okey, pussyholes, you wanna taste some more AK?"  säger jag lugnt och behärskat.
RATATATATATATATAAAAH!! RATATATATAH!! *click click*
"oh no, I'm all outta ammo. Heeeelvete!!"

Jag tar fram min glock och ser att det inte kommer in några fler Zombies in i huset. Det är inte många kvar nu. 6 st. Dock är ledaren med, 2,5 m hög, grov som fan.
 - ATTAAAAACK!! , beordrar han
PÄNG, PÄNG, PÄNG, PÄNG,
Jag avfyrar mina skott medans jag springer in i mitt rum. Fyra av de sex återstående zombiesarna dör med ett skott i pannan. Den femte zombien kommer in i rummet.
"Vart fan tog han vägen?" tänker han. Med ett språng hoppar jag fram bakom soffan och ligger raklång i luften och skjuter han överallt. Det blir tyst. Sedan kommer han in. Ledar-Zombien. Vi står bara och kollar på varandra. Vi vet. This is it. This is motherfucking it!

Zombien springer mot mig och skriker ett förfärligt skrik. Jag skjuter och skjuter men han rör inte en min.
Han kastar in mig i väggen. SCHPOFF. Jag ställer mig sakta upp och tar fram min kniv. Zombien springer ännu en gång mot mig och jag hoppar upp på hans rygg och skär han i halsen. Om och om igen men kniven tar inte, Zombien har för död skinn så jag kommer inte igenom med kniven. Zombien slänger av mig och jag flyger in med en hård dunns i väggen. "Fitta, är detta verkligen slutet", tänker jag. Zombien hoppar på mig , slår och slår. Slår igen, slår hårdare. Blodet i mitt ansikte är nu lika mycket mitt eget som zombiesarna jag har dödat. Jag lyckas sparka av honom och ställer mig upp men känner direkt ett kraftigt slag i ryggen. Jag flyger in med huvudet före i elementet och man kan urskillja mitt ansikte i blodfläcken mot det vita elementet. Zombien ställer sig vid mig.
 - This is it for you, Crapy.
Blodet rinner och mina blåögon har svullnat upp så jag kan knappt se. Fast jag vänder mig om och flinar.
 - Now this is it for you, zombie-MOTHERFUCKEEEEEEEEEEEEER!!!

Jag kastar mig ut genom fönstret och BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄM!!! Hela huset sprängs. Jag hade plantat 4 stycken plasmagranater på zombien men han hade inte märkt nått. 
Mörbultad går jag och sätter mig för att tänka. "Vart kom dom ifrån, vad fan vare som hände?" Då kommer jag på det. "Vaccinet.. sprutan som alla har tagit. ooooh now.."



to be continued.



jaa, ibland kan man ha sjukt tråkigt.
 

är nyss hemkommen från en sen kväll i Svantes basement basement basement! Jag, Lukas, Felix, Anton & såklart, värden själv kollade först på cp-Paradise Hotel och sedan drog vi på Inglorious Bastards.
Anton älskar den skadat mycket och kunde inte hålla sig från att säga "kolla här, detta är så jävla coolt. Fyfan vad mys" men vissa stunder var man så jävla uttåkad att man höll på att somna, andra var filmen så förbannat cool att man fick spel.
Jag tycker att filmen är bra. Men.. Jag vet inte. Filmen var konstnärlig men inte alltid så underhållande.
Det är ungefär som att gå på opera. I början tänker man "Shiiit, fan vad häftigt. Fan vad grymt dom sjunger, fan vilken cool scen, helvete vad duktiga dom är i orkestern osv" men efter ett tag blir man inte lika överväldigad längre. Man börjar tänka på annat och vill att allt ska gå lite snabbare. Jag menar, dom sjunger alla ord på en opera, blir rätt drygt efter 40 min.
De första scenerna i Inglorious Bastards brydde jag mig inte alls om de var långa men sen ville man att allt skulle skyndas på lite. Det var väll det ända som jag tyckte var ett litet minus med filmen men som jag skrev, den var bra. Bättre än många andra filmer. Väldigt många filmer faktiskt. Ligger lätt på en top 10 för mig men den var inte så jävla bra som jag trodde. Inte så jävla bra som Anton tycker att den är.
Annars var den en riktigt snygg film. Som jag skrev förut, filmen var konstnärlig men inte alltid så underhållande.
Man ska inte ha så höga förhoppningar på en film för då spelar det ingen roll hur bra den är, man blir nästan alltid besviken. Mer eller mindre.




.. AND I WANT MY SCALPS!