Nobelmiddagen.
jag sitter och kollar på Nobelmiddagen här i min ensamhet och grubblar lite över allt som har med Nobelmiddagen att göra.
När jag tänker efter är jag inte avundsjuk på kronprinsessan Viktoria eller någon annan av medlemarna i kungahuset. Tänk alla människor som dom måste hälsa på hela tiden. Ta i hand och vara trevliga mot. Jag som tycker att det är drygt att träffa en släkting till en polare eller nått. Man drar på sig ett fäjkat smile och man är äckligt trevlig. Man nickar, håller med, blir imponerad och man lägger av ett ihåligt skratt då personen man möter säger något halvt lustigt. Om någon som jag känner skulle sagt samma sak hade jag troligtvis rynkat på pannan och sagt nått i stil med "fyfan, du är ju störd".
Fatta, hela kungahusets liv går ut på att göra sig till. Jag skulle tagit livet av mig.
Det vore fett kul om någon blev jättefull på middagen.
En annan sak jag tänker på är vilka tråkiga alla är. Det roliga var en forskare som blev intervjuad;
- Vi har inte mycket tid kvar men nu när du har varit på Nobelmiddagen, kommer du att bli beroende av att komma hit igen. Ja eller Nej?
- En sak man ska tänka på, är att hjärnan blablabla
Han snackar hur länge som helst och man ser att hon som intervjuar blir helt stirrig och bara vill att han ska hålla käften men tillslut lyckas hon få tyst på han genom att bara avbryta han, mitt i en mening. Fan vad jag garvade.
Jag kan bara tänka mig hur mobbade dom där människorna har blivit när dom gick i skolan fast nu, nuu jävlar sitter dom och äter fin men äcklig mat och pratar om molekyler och klimakteriet.
Varje gång jag har sagt nått elakt till/om någon i gymnasiet som var smart, brukade någon i klassen säga att jag var jätteelak. MEN
- Visst, jag kanske garvar åt honom nu, men om några år när han är hur rik som helst och jag går arbetslös kommer han att garva åt mig. Han måste få lida lite under skolåren, annars förtjänar han inte sin rikedom, brukade jag svara.
Fattar ni vad jag menar?
Alla nobelpristagare måste gå på gym. Dom flåsar så mycket när dom ska hålla sina tacktal. Så jobbigt kan det väll inte vara gå upp för en trappa?
Ribosomer.
När jag tänker efter är jag inte avundsjuk på kronprinsessan Viktoria eller någon annan av medlemarna i kungahuset. Tänk alla människor som dom måste hälsa på hela tiden. Ta i hand och vara trevliga mot. Jag som tycker att det är drygt att träffa en släkting till en polare eller nått. Man drar på sig ett fäjkat smile och man är äckligt trevlig. Man nickar, håller med, blir imponerad och man lägger av ett ihåligt skratt då personen man möter säger något halvt lustigt. Om någon som jag känner skulle sagt samma sak hade jag troligtvis rynkat på pannan och sagt nått i stil med "fyfan, du är ju störd".
Fatta, hela kungahusets liv går ut på att göra sig till. Jag skulle tagit livet av mig.
Det vore fett kul om någon blev jättefull på middagen.
En annan sak jag tänker på är vilka tråkiga alla är. Det roliga var en forskare som blev intervjuad;
- Vi har inte mycket tid kvar men nu när du har varit på Nobelmiddagen, kommer du att bli beroende av att komma hit igen. Ja eller Nej?
- En sak man ska tänka på, är att hjärnan blablabla
Han snackar hur länge som helst och man ser att hon som intervjuar blir helt stirrig och bara vill att han ska hålla käften men tillslut lyckas hon få tyst på han genom att bara avbryta han, mitt i en mening. Fan vad jag garvade.
Jag kan bara tänka mig hur mobbade dom där människorna har blivit när dom gick i skolan fast nu, nuu jävlar sitter dom och äter fin men äcklig mat och pratar om molekyler och klimakteriet.
Varje gång jag har sagt nått elakt till/om någon i gymnasiet som var smart, brukade någon i klassen säga att jag var jätteelak. MEN
- Visst, jag kanske garvar åt honom nu, men om några år när han är hur rik som helst och jag går arbetslös kommer han att garva åt mig. Han måste få lida lite under skolåren, annars förtjänar han inte sin rikedom, brukade jag svara.
Fattar ni vad jag menar?
Alla nobelpristagare måste gå på gym. Dom flåsar så mycket när dom ska hålla sina tacktal. Så jobbigt kan det väll inte vara gå upp för en trappa?
Ribosomer.
Kommentarer
Trackback
