crapy

detta kan ha varit den jobbigaste dagen jag någonsin har upplevt. Bara massa jobbiga smågrejer som har gått fel. Däremot var det en sak som gjorde allt värt. När jag som mest trodde att allt hopp för något posivtiv skulle hända på dagen gick jag till bankomaten. Jag hade inget att förlora eftersom att jag endå inte kunde bli mer irriterad på tillvaron och till min stora förvåning hade det smyg-klirrat i kassan för mg. Då blev jag glad igen och tyckte att jag kunde unna mig en salami & briemacka på gc. Hela gänget var där plus några andra och vi hade det trevligt som vanligt. Sen fick jag en låt på hjärnan och kunde inte sluta tänka på den. Det gick så långt att jag fick lov att gå hem för att lyssna på den. Därför ska jag skriva lite om den också.

Första gången jag hörde Steve Mason's låt Lost And Found började jag skratta för han låter så sjukt seriös i verserna. Tyvärr är låten så jävla catchig att man inte kan sluta nynna på den efter att man har hört den första gången. Den satt fast i mitt huvud en hel kväll och sedan dess blev det en av mina favoritlåtar. I alla fall för tillfället. Jag vet inte vad det är som jag tycker är så bra med låten. Förutom den jättefula melodin i verserna så vettefan. Nått bra är det ju med den, det är det helt klart men vad? Låten är som en tjej man tycker är snygg men man fattar inte varför man tycker det för egentligen är hon rätt ful.

Steve Mason – Lost And Found

Nu ska jag strax iväg på en dansföreställning igen. Denna gången är det Leksands komunala dansskola som ska visa vad dom kan.