"Dumma jävlar" - Ett inlägg om Michael Jackson
för ungefär 8-9 år sedan blev jag frälst av Michael Jackson. Dom körde "Michael Jackson Weekend" på MTV och jag blev hur förbluffad som helst. Över hans låtar, hans moves, allt. Detta var början till en sjuklig besatthet som satt i mellan 4an och 8an. Michael prydde verkligen varje millimeter av mina väggar (inget skämt, hade så mycket afficher tapeterna inte existerade). Varje gång jag såg en bild på honom i tidningen klippte jag ut den, när jag var 11 kunde jag hans självbiografi utantill och ja, jag var helt enkelt besatt.
När jag diggade han flög glåporden runt mig som dumlepapper i en orkan. Michael Jackson var pedofil, gjorde dålig musik och såg ut som ett skelett. Förtvivlad motargumenterande jag utan framgång.
Successivt tog min Michael Jackson-period slut och rann ut i sanden. I slutet av 9an brydde jag mig inte ett skvatt om honom och det gör jag fortfarande inte.
Det jag tycker är fascinerande är att efter att han dog har alla börjat lyssna på honom. Jag fattar inte, dom som hånade mig mest av alla älskar honom nu. Om han inte hade dött, hade ni uppskattat honom då? Nej, för då hade han fortfarande varit pedofil och skitful (idag kan jag säga att han faktiskt var det men jag vägrade insé det). Måste man dö för att man ska börja lyssna på musiken? Det är ju fan sjukt.
Jag tycker, och detta är från botten av mitt hjärta, att ni som har börjat på lyssna på honom efter att han dog är de största jävla posarna i hela världen.
Jag började inte lyssna på han igen. Varför skulle jag göra det? Han är kult och det fattade jag när jag var liten men ni som lyssnar på han idag och hatade honom när han levde, ni måste vara sega jävla as för att hajja att han hur grym han var. Som privatperson var han ett freak. Riktigt jävla äcklig var han, men själva musiken var väll bra. Eller nej, idag tycker jag fan inte att det är bra längre.
Jävla posers har förstört min barndoms musik.
I och för sig, vem lyssnar på samma musik som man gjorde när man var liten, men hans låtar var endå nostalgi för mig. Som när ni kanske lyssnar på Backstreet Boys eller nått, så känner jag när jag lyssnar på Michael Jackson. Det var en bra känsla men nu är den puts väck.
Fittor.
