crapy

har jobbat lite idag och imorgon ska jag ta mig upp klockan 06.30 för att sedan ta mig in till Leksand och ta hand om baren på "Lill-Prinsen". Dom är mellan 1,5 och 2 år. Kan vara lite påfrestande men det är faktiskt rätt kul. Det jag är rädd för är bara mitt morgonhumör. Jag är helt skogstokig på morgonen. Jag brukar fan nästan gå och lägga mig halv 7 och nu ska jag upp vid den tiden och sedan ta hand om troligtvis väldigt skrik-sugna barn? Nej, men jag tror att det kommer gå bra men jag vet att det kommer bli ett helvete imorgon när jag vaknar.
När jag va liten och gick upp samtidigt som Jenny så tvingade jag henne att äta frukost i hennes rum för jag pallade inte med henne. Nu för tiden, om t.ex. jag och pappa går upp samtidigt och äter frulle tillsammas kan jag få tokspel men oftast brukar jag bara gå därifrån och lägga mig igen eller kolla på tv. Vad som helst bara jag slipper socialisera med någon på morgonen. Jag klarar inte av det.
Så elak som jag har varit mot min syster på morgnar är helt sjukt. Det är inget problem längre för om vi mot alla odds skulle vakna samtidigt, tidigt på morgonen och befinna oss i samma byggnad så vet vi vart vi har varandra. Så långt ifrån varandra som möjligt.
En som inte har lärt sig det är min mor, hon är rakt i ansiktet på mig på morgonen och jag klarar inte av det. Världkrig kan bryta ut om vi umgås på morgonen. Jenny har som sagt lärt sig detta och fattar inte att mamma är helt handikappad på att fatta att jag inte fungerar på morgonen.
Såhär lät det en morgon för några veckor sedan vid 10.00 tiden för jag hade tvingat mig upp för att försöka vända på dygnet igen;
 - Siiiimon! Kan du fixa det där anti-virus programet eller? Jag bad dig faktiskt göra det igår!
 - Håll käften..
 - Men va säger du?!
 - Jag sa håll käften, fattar du inte eller?
 - Meeen hallå?! Vad äre mää dig?!
 - MEN FAN, FATTAR DU INTE?!?! KAN DU BARA VARA TYST ELLER? HAR DU NÅ JÄVLA FEL ELLER?! VA?!?!
 sen kommer Jenny in i bilden..
 - Mamma, för fan, det är morgon. Låt han bara vara. Måste du börja sådär på en gång när han vaknar?

Okej, det är inte "coolt" att vara kaxig mot sina päron och det försöker jag inte vara heller. Det är bara det att jag hann inte ens gnugga ögonen innan hon började tjata och det kan faktiskt vara drygt och det känns bra att Jenny har överseénde med detta. Hon har ju faktiskt lärt sig den hårda vägen.