crapy

Jimi Hendrix Experience – All Along The Watchtower
Sean & Anton sitter och putsar sina shotguns på taket av basen och smuttar på varsin folköl. Dinglandes med bena sitter de tysta och tänker tillbaka till en svunnen tid som i dagens läge inte verkade vara något annat än en fantasivärld. Ett utopi där saker och ting var så fruktansvärt enkelt. Nutiden är grå, kylig och tom. Felix sitter och slurprar i sig ännu en ravioli-burk som han har värmt över en brasa inne i basen. Jag och Lukas håller utkik över Ejendals-parkeringen och snackar lite skit. Stämningen är lättsam, fast samtidigt väldigt tung och dyster. Det är en helt vanlig kväll i november som verkar bli en lugn kväll. Så fel vi hade.

 - Äj, fan vi skiter i detta... Sean, kom igen. Vi drar och ser om det finns nå whiskey eller nått hemma hos någon! Jag är sugen som in i helvete på lite Jack. , säger Anton som precis har druckit klart sin fjärde och sista Dansk Pilsner 3,5.
 - Ska vi? Aa, fan, varför inte? Vi har inte varit och kollat i de gula lägenheterna borta typ vid Napoli va?, frågar Sean
 - Nej det har vi inte! Vi drar dit nu, säger Anton exalterat
 - Aa, men vänta. Ska bara dricka upp denna och sen ska jag pissa.
 - Men Seaaaaan. Fan, det kan du göra på vägen. Ta med din ak-47a så drar vi nu! Kom igen då Sean!
Sean ställer ner ölen och dom klättrar ner från taket. Dom har inte sagt något till oss andra och vi får inte syn på dom efter att dom kommit en bit över parkeringen. 
 -  Men ÖJ?! Fan ska ni?, skriker Lukas från taket.
 - Vi ska kolla om vi hittar nått som värmer, skriker Anton tillbaka
 - Men ÖJJ!! Vaddå, bitches eller?! , ropar Lukas ironiskt men endå med en gnutta hopp i rösten.
 - Fet chans.., mumlar jag för mig själv
 - DET KAN DU GEREJ FAN PÅ, LUKAS! OM VI HITTAR NÅ BITCHES SKA JAG KNULLA SÖNDER DOM SÅ JÄÄÄÄVLA HÅRT!, skriker Sean tillbaka och luft-juckar lite och vi alla börjar garva. Sedan ser vi Anton och Sean försvinna bortåt och vi går och sätter oss med Felix.

Ennio Morricone – The Strength Of The Righteous (Main Title)
Ungefär 30 minuter senare hör vi skottlossningar och det ljudet vi har hört så många gånger förr. Zombie-vrål som är långt borta men både skotten och vrålen kommer närmare. "Va i helvete har dom ställt till med nu då", tänker jag för mig själv och alla vi tre som är kvar vid basen ställer oss upp och lyssnar. 
 - Då vare dax igen då grabbar, säger jag suckandes.
 - Jävla fittor dom är, duvet, jag visste att det skulle bli såhär om dom drack lite. Så jävla typiskt., tillägger en uppenbart upprörd Felix.
Snart ser vi hur Anton och Sean kommer springandes i vild panik och efter sig har dom, inte en hjord utan en koloni av zombies.
 - Shit, är det enda jag lyckas få ur mig.
 - SKJUT DÅ FÖR FAN, SKJUT FÖR HELVETE!!! , skriker Anton medans han springer i vild panik och kastar granater bakom sig.
Felix tar upp Antons granatkastare medans jag och Lukas börjar peppra med kulsprutorna som står på varsin kant av taket. Sean & Anton har ett försprång till zombiesarna och Sean hinner precis komma över linjen med bensin som vi har lagt ut runt hela parkering för precis ett tillfälle som detta. Visst, vi kanske inte är de smartaste men en sak vi har lärt under de senaste åren och det är att alltid vara förberedda. Detta är absolut inte den enda "fällan" vi har byggt eftersom att vissa tidsperioder har vi fruktansvärt mycket fritid.
 - Skynda dig din sega jävel!, skriker Sean till Anton medans han försöker tända en tandsticka. Den första bryter han av. "Helvete" mumlar han. Den andra går också av och nu kommer dom i full fart.
 - TÄÄÄÄÄND, skriker Anton som precis hoppar över bensin-linjen.
PIIIISCCHH, tändstickan är tänd och Sean slänger ner den på bensinen. En mäktig, stor vägg av eld breder ut sig över parkeringen och zombiesarna kan inte fortsätta jaga dem. Antons jacka fattar eld och han slänger av sig den snabbt som ögat.
 - Men fan. Det var min finaste.. säger han till Sean medans dom springer mot dörren som vi nu har öppnat så dom kan komma upp till taket.

Vi alla står på taket. Redo för den kanske största utmaning vi någonsin har ställts mot. Blodtörstiga, vrålandes zombies börjar sprida ut sig bakom elden runt den väldig parkeringen och vi inser att detta kan vara det sista slaget vi gör.
 - Asså, era jävla idioter. Det är ni, bara ni som kan sätta oss i sånhär knipa bara för att ni ska supa era jävla fitt-luder! Hur FAN i helvete lyckas ni? Helt ärligt? , frågar jag irriterat och desperat.
 - Men käften Crapy! Vi lyssnade på musik i Seans mp3 och tänkte att det kanske fanns kvar lite vin på American och så kom vi runt hörnet bakom Inter Sport och så var det fullt med zombies. Jag vet inte vart dom kommer ifrån. Dom hade ju kommit hit hur som helst eller hur?! skriker Anton tillbaka och tar ett steg mot mig.
 - Kanske, men om ni hade varit lite tystare och mindre fulla kanske ni hade upptäckt dom lite tidigare och inte bara stött på dom? Eller hur?! Fan, det är hur jävla många som helst man stöter inte bara på dom sådär. Man hör dom ju på flera miljontals meters avstånd. Vi är inte förberedda!, skriker Lukas till Anton och ställer sig med ansiktet 4 mm från Antons.
 - Backa din jävla fitta, säger Sean och tar fram sin glock från hölstret och siktar på Lukas.
 - Käften Sean, säger jag och göra samma sak. Snart är även Anton och Lukas glockar ute ur deras hölster och vi står och siktar på varandra. Något som detta har aldrig hänt förut.

Soundtrack & Theme Orchestra – Hans Zimmer: Gladiator: Honor Him
Lägg av för fan! Vad håller ni på med? Se er omkring. Fattar ni vad vi står emot? Vi har hållt ihop tillsammans enda från början av denna mardröm och vet ni, vi alla kommer att vakna upp ur den samtidigt! Det kan inte sluta såhär, säger Felix. Jag, Anton, Lukas och Sean kollar på varandra. Vi skäms. Sakta lägger vi ner våra vapen och vänder oss om mot Felix
 - Du har rätt, säger Lukas. 
 - Ja, det har jag. Fattar ni inte? Kolla, kolla ut över parkeringen. Kolla vad vi har åstadkommit. Det är inte många som har klarat det såhär långt men det har vi gjort och vi har gjort det tillsammans och tillsammans kan vi gå ännu längre. Detta är ingenting, bara vi samarbetar kommer vi att döda varenda en av dessa jävla zombies, fortsätter Felix.
 - Tänk på allt vi har förlorat. Familj, vänner.., 
 - Nej, avbryter Sean. Inte mina vänner. Mina vänner står jag med här och nu...
Återigen kollar vi på varandra. Sedan vänder vi oss om och kollar fascinerat ut över den stora mäktiga branden. Medans vi står och ser ut över parkeringen verkar det som att alla har samma tanke på hjärnhinnan. Tanken om det förflutna. En längtan tillbaka till det förgångna och vi vet, att det är bara vi som kan göra det förflutna till nutid och vi vet exakt hur mycket vi är beredda att ge för att det förflutna ska bli verklighet igen. Medans vi står i månljuset och hör vrålen från de blodtörstiga zombiesarna bakom den nu mindre eld-väggen, sträcker jag fram min hand mot Sean och önskar honom lycka till. Sedan gör jag samma sak till Felix. Snart står vi alla på våran bas och skakar hand med varandra och önskar varandra lycka till.
Branden har dött ut.
Marken under oss börjar skaka och ett enda öronbedövande vrål hörs över den tomma, men samtidigt överfulla parkeringen.
*clickclick* - Lock and load, säger Anton.
 - Lock and load, svarar vi andra i kör. 

Jedi Mind Tricks – Heavy Metal Kings
 Anton tar fram sin granatkastare och börjar skjuta iväg granat efter granat. TJOFF! TJOFF! BOOOOMM!! Han börjar i den högra sidan av parkeringen och går sedan inåt och så småningom är han på vänsterkanten. Sedan tillbaka mot den högra sidan igen. Sean & Lukas står och vid varsin kulspruta och pepprar i vild panik. Jag och Felix använder våra ak-47or och kastar iväg bomber. Efter ett tag tar jag fram rocketlaunchen och börjar skjuta ut över den nu fulla parkeringen. Det är lite Woodstock över det hela.
 - Felix! Ut och kör med pansarvagnen!, skriker jag. , Anton, du och Felix tar pansarvangen!
 - Justja, svarar Felix.
Jag kollar frågande på Felix men släpper det snabbt.
 - FAN VAD KUUUL! HAHAHAHA!!! , skriker en Anton som är som besatt. 
Kulskott hörs överallt, blandat med de förfärliga skriken från alla zombies. Efter ett tag har zombiesarna kommit precis under taket så Lukas och jag ställer oss vid kanten och pepprar sönder de som försöker klättra upp. Samtidigt kommer Felix och Anton ut från basen med pansarvagnen och åker nu omkring och kör både över zombies och spränger dom. Uppe på taket har nu några zombies kommit upp och jag och Lukas gör det bästa vi kan för att skydda Sean som fortfarande står och pepprar med kulsprutan. Det går ändå rätt bra. Vi har dödat många, men det är många många fler kvar. MEN.
Av någon anledning stannar pansarvagnen.
 - Vafan?, säger Felix och trycker på några knappar.
 - Fan äre som händer?, frågar Anton. Starta den!
 - Men.. det går ju inte, svarar Felix och trycker nu på varenda knapp han kommer åt.

 - Vad i helvete håller dom på med?, skriker jag till Lukas medans vi står och skjuter allt vi kan uppe på taket.
Pansarvagnen blir nu boardad av zombies och Felix och Anton är fast. Samtidigt börjar vi få problem uppe på taket.
 - Jag vet inte, skriker Lukas tillbaka.
 - Öjj, grabbar! säger Sean som fortfarande står vid kulsprutan och skjuter över havet av zombies. Det är nog kört. Det var kul så länge det varade.

Movie Best Themes – Apocalypse Now (Ride Of The Valkyries)
Helt plötsligt lyser en stor raket upp natten och slår ner inte mer än 50 meter från pansarvagnen. En stor farkost kommer ner från åvan och skjuter som ingen annan maskin vi någonsin sett. 
 - Va i helvete är det där? frågar Sean mig och Lukas. 
 - Inte fan vet väll jag, svarar jag.
Farkosten pepprar och då och då avfyrar den en raket som spränger mängder av zombies. Efter ett tag åker den lågt och skjuter för att få in bättre sikte på zombiesarna runt pansarvagnen. Oturligt nog åker den för lågt och även den blir boardad. 4 stycken zombies gör allt dom kan för att få ner farkosten och tillslut lyckas en av dom fastna i en av motorerna och farkosten gör en liten kraschlandning. Nu är det mycket färre zombies men det kommer att bli svårt nog att döda dom eftersom att våran ammo håller på att ta slut. Fler och fler zombies riktar nu sin uppmärksamhet mot farkosten som har börjat brinna lite nere på marken.
 - Vem fan är det där? , frågar Lukas.
 - Ingen aning men vi lär hjälpa han, svarar Sean. Du och Simon försöker döda zombiesarna vid farkosten och jag stannar här och tar ut de som fortfarande är på pansarvagnen.
 - Men..
 - INGA "MEN"! Kom igen nu, det är inte många kvar. Vi kommer nog att klara det.

Vi hoppar ner och rusar mot farkosten och skjuter de sista skotten vi har med ak-47an. Lukas tar fram sin shotgun och jag tar fram min glock. Tillslut har vi dödat alla zombies runt farkosten och lyckas få upp luckan till cockpiten i farkosten.
 - Tjenna grabbar! Kul å se er, hör vi en röst som säger.
 - Martin? Haha, vad fan gör du här? säger jag förvånat.
 - Du trodde väll inte att jag ville missa det här partyt, va?
 - Hehe, nej?
Lukas ger Martin hans glock och vi kubbar mot pansarvagnen där Sean har gjort ett bra jobb med kulsprutan. Dock har han tyvärr skjutit sönder pansarvangnen lite och det kommer ta tid att bygga om den igen. Sean ser att vi är påväg mot pansarvagen och släpper kulsprutan, tar fram sin shotgun och klättrar ner till oss andra som nu försöker att få ut Anton och Felix.
 - Martin!?, säger Anton & Felix i kör när vi öppnar luckan till dom.
 - Tja boys! Fan, klarar ni inget själva eller? Måste man komma hit och rädda er?
 - Äh, käften, säger jag samtidigt som jag lyfter ut Felix ur pansarvagnen, samtidigt som Lukas och Sean skjuter ner zombies kors och tvärs som attackerar oss.
 - Okej, nu jävlar grabbar. Nu dödar vid dom här jävla fittorna en gång för alla. Vi kommer klara det! Ingen klantar sig nu okej? Detta har vi gjort så många gånger förr, kör på rutin boys, säger Anton som precis har kommit ut ur pansarvagnen och ser att det inte är så många kvar.
 - Jo, men då hade vi kanske lite bättre vapen, postion och mer ammo? svarar jag pessimistiskt som så många gånger förr.
 - Men ge dig. Ut och ha kul nu Crapy! säger Martin och flinar.
 - Du, det är inget kul med att.. Martin puttar ner mig från pansarvagnen och skrattar innan jag ens har hunnit säga klart vad jag hade att säga. Jag ger honom en snabb blick innan vi alla sprider ut och oss dödar de zombies som är kvar. 

Movie Sounds Unlimited – Theme From Batman: The Dark Knight
 - DÖ DÅ ER JÄVLA KUK-HOROR, skriker jag medans jag skjuter ner de zombies som jagar mig.
Jag har lyckats dra på mig 6 stycken och det är mycket mer än de andra som tampas med 2-3 zombies. Detta var inte smart. Dessutom har jag lyckats kommit en bit från gruppen så dom har ingen koll på att jag har problem. Helt plötsligt. *tjitji* Slut på ammo i glocken och jag har fortfarande 2 stycken emot mig. Båda på flyger på mig och jag brottas på marken med dom en bit från det före detta slagfältet och en ganska lång bit ifrån mina vänner. De fullkomligt galna zombiesarna gör allt de kan för att försöka döda mig men tillslut får jag tag i min kniv som sitter nere vid mina anklar och jag skär snabbt av den enes hals och lyckas hugga av armen på den andra. Jag knuffar bort liket av den halshuggne zombiesen och den andra står nu upp och skriker allt vad den kan på grund av smärtan av den avhuggna armen. Snabbt är jag uppe på bena igen, något omskakad. Den sista zombiesen jag har att göra med rusar ifrån mig och tänker troligtvis försöka döda någon annan av någon anledning. Medans jag ser han springa kastar jag kniven och träffar han med en klockren träff i bakhuvet. Zombien faller till marken.
 - Fuck you, you piece of shi..
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄWW! Utan förvarning blir jag attackerad bakifrån. En zombie som jag inte ens hade sett hade kommit fram bakom mig och mitt i min coola efter-man-dödat-en-zombie-mening hoppar han på mig. Jag vänder mig om och får syn på zombien. Jag känner igen honom. Jag vet inte vart ifrån men visst känner jag igen honom. Då kommer jag på vem det är. Det är Salle. Zombie-Salle.
Helt utmattad och utan vapen försöker jag få av mig honom men det går inte, jag är för trött. Precis när jag börjar ge upp och insé att jag kommer att dö eller eventuellt bli en zombie *SCHBAAM* blir han avsparkad från mig.
Om jag blev förvånad över att se Martin är det inget mot hur förvånad jag är nu. Mitt framför mig och med en zombie under sig ser jag Svante. Han trycker ner zombien under sin högra känga och håller en shotgun tryckt mot pannan på zombie-Salle.
 - P-p-pooolarn'? säger zombie-Salle med sin zombieröst.
 - I ain't no polers with no zombie motherfucker. *BANG* Svante blåser ut hans hjärna och blodet skvätter över både mig och Svante.
 - Svante? Men hur..?
 - Jag förklarar sen, svarar Svante.

The Clash – Tommy Gun
Slaget är slut. Överallt ligger zombie-lik som sträcker nästan sig så långt ögat kan nå. Vi går tillbaka till dom andra. Alla reagerar likar förvånat som jag när dom får syn på Svante. 
 - Vaa? Svante? Fan skämtar du eller? Men vafan? Du är väll död? , säger Anton som ser ut som att han har sett ett spöke
 - Som jag sa till Crapy, jag förklarar sen.., svarar Svante harmoniskt.
Undrande stirrar vi på han. Tystnaden avbryts. 
 - Öjj, haha, kolla, jag dödade zombie-Jasmin!, skriker Felix och försöker skära av skallen på honom för att visa oss. 
 - Jaha, jag dödade zombie-Salle, ropar jag tillbaka.
 - Nej, jag dödade zombie-Salle, rättar Svante.
 - Och? Fan, jag dödade zombie-Gun Snis. Hahah, det va fett najs, skrattar Lukas.

 - Alltså, detta var fan det sjukaste, konstaterar Sean. Vi klarade det! Shit, vi lär fan höra av oss till southside-crew och berätta om vad fan det är som har hänt. 
 - Southside? Vilka är det?, frågar Martin.
 - Äh, vi ska förklara allt för dig sen, svarar Anton. Sen ska du berätta vad i helvete du gör här. Och sen ska DU Svante, berätta hur fan du fortfarande kan leva. Anton pekar på Svante och flinar. Svante flinar inte tillbaka. Han är sur. 
 - Alltså, jag hatar er, säger Svante och kollar på oss alla.
 - Käften Svante, kontrar Felix bixtsnabbt