crapy

Jag ligger i sängen och har datorn i knät. En vanlig onsdagsnatt, inget speciellt händer eller har hänt i denna småstad. Det ända som man höjer ögonbrynen för när man läser Dala Demokraten på morgonen är att någon cykel har blivit snodd, någon har åkt på stryk natten till lördag och att alla ungar på gymnasiet har tagit sin vaccin-spruta . 7 grader minus visar termometern och lite vitt har lagt sig på marken denna natt i tidig december. Det är stämmningsfullt men jag kan inte sätta fingret på vad det är för stämmning men beslutar mig för att det är en myskänsla som jag har i kroppen. Ändå känns inte allt helt okej. Något är fel men det är omöjligt att säga vad det är. Kanske jag bara inbillar mig men något hänger i luften. Troligtvis bara jag som oroar mig för att jag inte kommer kunna sova inatt heller.

Hörlurarna är på och jag spelar Jorns & Bassjackers - 16 (Apster Remix) eftersom att jag har spelning den 16onde och håller på att lyssna igenom låtarna. Plötsligt hör jag ett krafs. "Va det där låten?" tänker jag. "Skumt, jag har aldrig hört det där förut.." Jag spolar tillbaka och hör samma krafs igen vid samma ställe i låten. "Fan, dom här hörlurarna är för bra, det är nästan lite kusligt" tänker jag. Jag fortsätter lyssna på musiken, svarar på kommentarerna på min status på facebook och börjar känna hur en ovanlig känsla vid namn sömn kryper upp på mig. Sakta.
Min dörr öppnas väldigt plötsligt och jag hoppa till. 
 - Jag går och lägger mig nu. Du får släcka lamporna när du går och lägger dig, säger mamma.
 - Shiit, fyfan vad du skrämde mig.. aa, visst jag fixar det. Godnatt.
 - Godnatt.

Mamma stänger dörren. Hörlurarna är på och jag drar upp volymen. Timmarna går och jag håller på att somna, ögonlocken blir tyngre och jag stänger dom i några sekunder. Klockan är runt 02.00 och jag ska till gymmet imorgon vid 10.00 med Tom & Philip så jag borde somna. Jag tar av mig hörlurarna och stänger av datorn och då hör jag det. Jag hör krafset. Krafset som va i låten! Nu är jag freaked out.

PAOM!! Dörren slås in och jag sätter hjärtat i halsgropen. En Zombie flyger in i rummet och mot min säng.
 - PLÄÄÄWH, säger Zombien medans den försöker strypa mig.
Jag kan inte andas men försöker nå min Glock som jag har under sägen. Jag kämpar och kämpar men känner att jag blir svagare pga syrebristen i min kropp. Tillslut känner jag att jag har fingrarna runt Glocken och trycker den mot zombiens tinning. SCHPLÄTT! Zombiens hjärna pryder min vägg och den ligger nu livlös på mig. Jag knuffar undan den och springer mot garderoben längst in i hörnet. "Är det en Zombie måste det vara fler", tänker jag medans jag tar fram de vapen jag behöver. Jag hänger en shotgun runt höra axeln, plockar på mig plastmagranater och sätter dom runt min midja. Träder över en AK-47a över min vänstra axel och går sakta ut i hallen. Någon ensaka lampa lyser och det är blod överallt. Min mor och morfars kroppar ligger sönder-rivna på köksgolvet. "Dom måste ha försökt fly" tänker jag för mig själv och känner ilskan bubbla upp i varenda ven i min kropp. "Typiskt att Morfar just skulle hälsa på ikväll.. ikväll när det tydligen finns Zombies lösa i Leksand. Men vart ifrån har denna zombie kommit in?" Med försiktiga steg går jag in i vardagsrummet och får syn på fönstret. Det är trasigt. Zombien måste ha kastat sig in genom rutan via ballkongen.

BOOMBOOMBOOM!
Hårda slag hörs mot våran dörr. Sakta går jag fram mot dörren och kollar igenom kik-hålet som finns på alla lägenhetsdörrar. Trapphuset är fullt med Zombies som är som besatta. Dom är helt galna, skriker och kämpar för att slå in dörren. Mer och mer går dörren sönder och dom kommer klara det, dom kommer komma in. "Come on you punkass zombies, I ain't afraid of you motherfuckers" tänker jag medans jag ställer mig med AK-47an mitt i hallen. Now or never.

Dörren slås in och en hjord med zombies slänger sig mot mig.
 - AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH DIE ZOMBIE MOTHERFUCKERS DIIIIIIIE!! skriker jag medans jag köttar zombie efter zombie och blodet skvätter överallt. Zombie lik-högen blir större och större och tillslut kommer de knappt in genom dörren. Nu får dom lov att gå in en och en.
"Say hello to my motherfucking shotgun you motherfucking zombie fuckers", SCHTJOCK! *tji tji* SCHTJOCK! *tji tji* död, en efter en. död

Zombieblod svätter kors och tvärs. Lukten av dessa zombies får mig att må illa och ljuden av både de blodtörstiga zombiesarna som är påväg att smaka bly och de som kvider i fruktansvärda smärtor är så höga att det känns som att mitt huvud ska sprängas. "Suffer, my sweet zombie bitches, suffer" tänker jag för mig själv när jag hör deras gnyl.
En zombie lyckas få undan hela högen med zombie-lik och nu kommer dom, i full fart och vill döda.
"Okey, pussyholes, you wanna taste some more AK?"  säger jag lugnt och behärskat.
RATATATATATATATAAAAH!! RATATATATAH!! *click click*
"oh no, I'm all outta ammo. Heeeelvete!!"

Jag tar fram min glock och ser att det inte kommer in några fler Zombies in i huset. Det är inte många kvar nu. 6 st. Dock är ledaren med, 2,5 m hög, grov som fan.
 - ATTAAAAACK!! , beordrar han
PÄNG, PÄNG, PÄNG, PÄNG,
Jag avfyrar mina skott medans jag springer in i mitt rum. Fyra av de sex återstående zombiesarna dör med ett skott i pannan. Den femte zombien kommer in i rummet.
"Vart fan tog han vägen?" tänker han. Med ett språng hoppar jag fram bakom soffan och ligger raklång i luften och skjuter han överallt. Det blir tyst. Sedan kommer han in. Ledar-Zombien. Vi står bara och kollar på varandra. Vi vet. This is it. This is motherfucking it!

Zombien springer mot mig och skriker ett förfärligt skrik. Jag skjuter och skjuter men han rör inte en min.
Han kastar in mig i väggen. SCHPOFF. Jag ställer mig sakta upp och tar fram min kniv. Zombien springer ännu en gång mot mig och jag hoppar upp på hans rygg och skär han i halsen. Om och om igen men kniven tar inte, Zombien har för död skinn så jag kommer inte igenom med kniven. Zombien slänger av mig och jag flyger in med en hård dunns i väggen. "Fitta, är detta verkligen slutet", tänker jag. Zombien hoppar på mig , slår och slår. Slår igen, slår hårdare. Blodet i mitt ansikte är nu lika mycket mitt eget som zombiesarna jag har dödat. Jag lyckas sparka av honom och ställer mig upp men känner direkt ett kraftigt slag i ryggen. Jag flyger in med huvudet före i elementet och man kan urskillja mitt ansikte i blodfläcken mot det vita elementet. Zombien ställer sig vid mig.
 - This is it for you, Crapy.
Blodet rinner och mina blåögon har svullnat upp så jag kan knappt se. Fast jag vänder mig om och flinar.
 - Now this is it for you, zombie-MOTHERFUCKEEEEEEEEEEEEER!!!

Jag kastar mig ut genom fönstret och BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄM!!! Hela huset sprängs. Jag hade plantat 4 stycken plasmagranater på zombien men han hade inte märkt nått. 
Mörbultad går jag och sätter mig för att tänka. "Vart kom dom ifrån, vad fan vare som hände?" Då kommer jag på det. "Vaccinet.. sprutan som alla har tagit. ooooh now.."



to be continued.



jaa, ibland kan man ha sjukt tråkigt.